Stockholm, Mariefred och böckernas värld

Studieresa med internationellt erfarenhetsutbyte 3–5 oktober 2018 i Stockholm och Mariefred

I oktober 2018 fick jag chansen som svenskspråkig specialbiblioteksfunktionär vid Vanda stadsbibliotek att göra en studieresa över till grannlandet Sverige och besöka våra svenska kolleger och likasinnade, tillsammans med övriga svenskspråkiga kolleger från Finland. Vi skulle tillbringa tre dagar där för att utveckla läs-, skriv- och språkfrämjande arbete med barn och unga.

Det var en enorm och fantastisk upplevelse för mig att få delta i studieresan, ja man kunde rentav kalla det ett äventyr, så mycket gav det mig, så många olika slags nya erfarenheter. Jag visste genast, det ögonblick jag fick höra om resan, bara genom att titta på det planerade programmet, att det skulle bli en sådan givande resa. Definitivt sådant jag behövde och säkert många andra också. Jag tror att många andra också kände lika som jag, vad gäller deltagandet.

Att det överhuvudtaget arrangerades en sådan viktig resa är verkligen fint och givande. Det att så många ville delta är så bra. För mig var det otroligt glädjande och intressant att båda mina nuvarande arbetsgivare var representerade och att Sydkustens ordkonstskola var en av arrangörerna. Helt fantastiskt och mycket viktigt för mig. För att inte tala om representationen av alla de övriga platserna och biblioteken. Så många bibliotek och branscher, dessutom representanterna från Sverige, som vi fick möta och diskutera med. Svenskarna gjorde ju att utbytet verkligen var extra värt det. Det övriga var att jag fick se och uppleva sådant som jag inte hade en aning om att existerade.

Dagen i Stockholm gav mig redan så mycket nytt. Kulturhuset i Stockholm var i sig en stor och viktig upplevelse för mig. Jag hade aldrig besökt stället förut, jag visste inte mycket om att det fanns ett ställe liksom ”Rum för barn” eller ”Tiotretton”-biblioteket. Hur kunde det här ha gått mig förbi? Jag fick höra något om dem innan, dvs främst att jag ska bekanta mig ordentligt med dessa, och det var inte svårt att göra. En alldeles självklar del av mitt besök. Det att Sverige redan kommit så här långt i utvecklingen är otroligt bra och jag hoppas att även Finland ska kunna stå ens en aning närmare detta i framtiden, också på svenska.

Något som Rum för barn kan det hända att vi inte ännu lyckas utveckla, eftersom vi antagligen är väldigt långt ifrån detta, men visst fick man fina idéer bara genom att se sig omkring. En hylla för vilsna böcker, en verkstad för handarbete, bildverkstad, som en slöjdsal. Ett barn som glatt ville visa vad han åstadkommit, ja motivation och inspiration får man med sig hem från sådana platser! Ett riktigt, äkta, gammalt skrivbord, så fint inredda hyllrader, arkitektur av allra vackraste slag. Underbart med ett bibliotek för barn och föräldrar, mor- och farföräldrar.


Rum för barn 0-9 år i Stockholms kulturhus


Bildverkstad i Rum för barn i Stockholms kulturhus

Det är strålande med bibliotek indelat enligt barnens ålder och jag talar nu även om Tiotretton och Lava. Fantastiska idéer att närma sig barn genom fokus på ålder. Framför allt genom inställningen att barn är barn och borde bli bemötta som de önskar och så även på biblioteket. Jag vill kunna använda mig av detta sätt att närma mig dem och minnas hur de på riktigt önskar bli bemötta. Sättet man borde gå till väga på fick jag höra allra mest om på Tiotretton men även i Bredäng, Punkt 127. I synnerhet på dessa två ställen visste bibliotekarierna hur man skulle möta barnen på rätt sätt för att på riktigt nå dem och få dem att lita på personalen och märka det som frambringas och betonas på biblioteken. Jag vill tänka efter mer hur exakt jag närmar mig barnen och de unga, för att lyckas bättre med läs-, skriv- och språkfrämjande arbete med dem och ta till vara idéerna och inspirationen som väcktes på dessa ställen. Framför allt att det inte alltid behöver vara så fullt med måsten i vardagen på biblioteken heller. Den markerade sko- och vuxengränsen på golvet i Tiotretton var lysande. Bibliotek, litteratur och böcker kan bestå av mycket mindre men ändå vara rikt på de läsfrämjande ingredienserna. Det hoppas jag kunna förverkliga i Finland också.


Tiotretton i Stockholms kulturhus och kokongerna i fönstret


Tiotretton och vuxengränsen vid ingången – ej för över 13-åringar

Utöver detta fick vi också bekanta oss med Stockholms stadsbibliotek och Barnens bokbuss Bettan – imponerande båda två.

Och det var bara dagen i Stockholm. Sedan kom dagarna i Mariefred, som var mycket rika på erfarenheter de också. Det var underbart att på riktigt kunna byta tankar och erfarenheter med dem från Sverige, men även dem som jag inte träffat förut inom Finland. Väldigt många känner jag ganska bra och känner till arbetet de gör, men samtidigt finns det alltid saker att reflektera och idéer att bolla. Alla presentationer var mycket intressanta och handlade om all sorts samarbete branscher emellan, som sist och slutligen alla arbetar med så väldigt likadana saker: för att våra barn och unga ska minnas läsandets och skrivandets vikt och framför allt finna det givande, viktigt och roligt, de också. De mest intressanta presentationerna, som fastnade i minnet och som jag kanske vill pröva på är ”Bokprovning”, ”Fantasi och bildstimulerande projekt med ettor och tvåor”, ”Boklek 2.0 och PAX”, ”Djuren på tur”, ”Läsväskan” och ”Skuggbiblioteket”. Trampolin-modellen blev jag också mycket intresserad av och är väldigt tacksam att jag fick med mig det pinfärska exemplaret av boken Trampolinmodellen – Ett lekfullt sätt att stärka barns och ungas läs- och språkutveckling. Själv deltog jag i presentationen om småbarnsordkonsten och -verksamheten, som jag sysslat med i många år.

I Mariefred var även PAX-vandringen mycket intressant och spännande. Jag blev verkligen motiverad att läsa alla tio PAX-böcker, efter att ha vandrat runt i Mariefred och bekantat mig med de platser som förekommer i böckerna och som nu presenterades för oss. PAX-böckerna äger ju rum precis i Mariefred och således existerar ju platserna, även om böckerna är fantasy och t o m lite skrämmande. Jag blev ivrig att starta PAX-relaterade projekt med barnen jag arbetar med vid t ex Sandkulla bibliotek och det kommer jag säkert att göra. Barnen är ju trots allt mer än förtjusta i dessa böcker och likaså många vuxna! Vi fick höra intressanta historier om hur PAX kommit till och slutligen av självaste Ingela Korsell, en av författarna till böckerna, som är bosatt precis i Mariefred och inspirerade till mycket annat också.


Ingela Korsell (t.h.), författare till PAX-böckerna, dök plötsligt upp under den litterära rundvandringen


Besök till den pittoreska staden Mariefreds bibliotek

I fortsättningen hoppas jag innerligt att utbytet och samarbetet oss deltagare emellan fortsätter, i synnerhet då detta nätverk nu ser ut att bli större hela tiden. Jag skulle gärna vara i kontakt med dem från Sverige och därför är det bra att jag nu också är en del av vår gemensamma Facebook-grupp. Jag hoppas vi håller kontakten där och att motsvarande studieresor också ska arrangeras i framtiden. Jag funderar nu om det kanske behövs möten och träffar mellan oss i Finland för att utveckla ytterligare samverkan? Personligen har jag redan kallat till ett möte i Vanda med en del bibliotekarier i huvudstadsregionen, för att vi ska kunna prata om hur vi förstärker varandra i fortsättningen. All sorts samverkan inom biblioteken är åtminstone mitt mål på det stora hela.


Gripsholms slott i morgongryningen

Ett väldigt stort tack till alla arrangörer för denna underbara och väldigt viktiga studieresa. Ni lyckades fint med den, tack att jag fick delta. Tack också till Vanda stadsbibliotek.


Soluppgång tidigt i oktober vid Mälaren i Mariefred

För arrangemangen och finansieringen stod Länsbiblioteket Sörmland, Sydkustens ordkonstskola, Region Gävleborg, Regionförvaltningsverket, Nordisk kulturkontakt och Kulturfonden för Sverige och Finland.

Text och foto: Charlotta Panzera

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *